Så trillade den ner i brevlådan: kallelsen till 6-månaderskontrollen. Kan knappt fatta att det snart är 6 månader sedan jag genomförde operationen, det har gått så snabbt!
Mycket har hänt på knappa 6 månader: 32 kg är borta, 25 cm i midjan och en betydligt bättre kondition nu än tidigare.
Men… I brevet från dietisten stod att jag skulle skriva matdagbok inför besöket. Inte så konstigt, men för mig påminner det om det året då jag genomgick KBT för ätstörningen. Att dessutom väga min mat och gissa huruvida det är normalt eller inte… Låt oss bara säga att jag fick en del obehagliga flashbacks.
Helt ärligt, jag fick panik. Fick för mig att jag åt för mycket och började dra ner på mina redan små intag. Och vad händer när man gått hungrig en hel dag? Jo, man vräker i sig maten på kvällen och hux flux har man en dumpning på halsen.
Ohållbart, såklart. Jag kommer prata med dietisten om det, men matdagböcker är en del av min historia nu, inte min framtid.
Jag tänker inte falla för all ångest och hets kring mat igen. Jag har viktigare saker för mig – som att leva mitt liv.