Och så var man hemma igen… Hemma i snön, kylan och bland otrevliga människor i tunnelbanan. Inget ”sorry” eller ”excuse me”, bara mutter och otrevligheter.
Märks det att jag saknar New York?
Det kommer några inlägg med en genomgång av hela resan så småningom, när jag har landat lite mer i vardagen. Just nu känns det mest som om jag sprungit rätt in i en tegelvägg. Tidsskillnaden gör sig påmind.
Hela den här veckan har jag varit väldigt trött, som om ingen energi i världen kan få mig pigg igen. Jag har somnat tidigt på kvällarna, vaknat och känt som om jag inte sovit en blund och varit seg på jobbet. Jag har gäspat mest hela tiden, trots att solen till och med har lyst en del på oss.
Det har inte hjälpt att de träningspass jag kört i veckan har varit riktigt tunga (fast roliga!) heller. Dessutom har maten inte varit så bra… och ja, då blir det ju som det blir.
Ikväll tar vi väskorna och förflyttar oss till Småland över helgen. Jag och mannen ska firas, och vi ska titta på en möjlig lokal till bröllopet. Jag får ladda upp med kaffe innan vi åker, annars kommer jag somna innan vi ens hinner ut ur stan! Träningen får således sättas på paus under helgen, med nya friska tag på måndag igen.
Och psst! Nu är det bara 8 dagar till NEW YORK!!! ♥
Det mesta är så mycket kaos just nu. På jobbet blev ni nästan insnöade igår, tog mig hem med en mycket försenad Saltsjöbana och en ganska full tunnelbanevagn.
Jag tränar inte.
Jag äter inte rätt (men mycket).
Jag jobbar varje dag och somnar innan åtta på kvällarna.
Jag inser att jag inte mår bra. Jag är stressad, trött och har väldigt lite livslust. Jag är irriterad, ledsen och trött. Jag vet inte vad jag håller på med längre, jag trampar bara vatten.
Jag försöker börja med ett bättre liv varje dag, men jag O R K A R inte. Jag vet inte när jag kommer göra det igen. Jag vägrar ta bloggpaus eller så, bloggen är en del av mitt liv. Men just när jag så kaosig hela jag att jag inte vet när jag kommer på banan igen. En sak i taget.
Efter en ganska så seg och tröttande arbetsdag var det en ganska irriterad Kanelpingla som klev på tunnelbanan vid Slussen i eftermiddags. Hörlurarna till telefonen ligger kvar på jobbet, magen kurrar högt och det är stört mycket folk. Ringer till mannen och meddelar att jag inte tänker träna, eftersom jag är trött och inte har lust. Vad säger mannen då?
”Det är ju nu du borde gå, om det är så du känner.”
Snopet. Först blir jag sur. Jag är ju trött och jag vill ju hem! Sedan tänker jag efter. Han har ju rätt. Det kommer ju kännas bättre om jag faktiskt går. Så det gjorde jag.
Dessutom blir jag gladare än gladast när jag kommer hem och får syn på det här:
Fantastiska rosor från min fantastiska fästman. Hur underbar är inte han? Då kändes det plötsligt ännu bättre att både ha ätit bra och ha kommit iväg till gymmet.
…men inte av den viktiga sorten tyvärr. Nej, jag menar mer i humör och inställning.
Jag vet inte, men det känns som om jag kommit in i en period när ingenting jag gör är bra nog. Jag tränar inte tillräckligt hårt, äter inte tillräckligt bra, går inte ner i vikt tillräckligt fort… Ja, ni fattar galoppen.
Det här är inget nytt för mig. Det är snarare ett återkommande tema. Varje gång jag påbörjat en livsstilsförändring kommer den här dippen så småningom. Som om smekmånaden är över och det är dags att ta tag i verkligheten.
Varför blir det så? Logiskt så vet jag ju att jag inte kan göra mer, eller att om jag bara har tålamod kommer det komma av sig själv.
Usch, jag blir så trött och less på det här.
Trött som en gnu. Syns det? 😉
Idag har jag bara degat hela dagen. Eller nej, förresten, vi lämnade tillbaka hunden i förmiddags (tyvärr) och var en stund i Kista Galleria.
I övrigt har jag tagit det lugnt. Vi har myst i soffan framför film, lagat god middag och spelat lite TV-spel. Jag är sjukt trött efter julfesten igår, även om jag kom hem tidigt.
Såhär fin blev jag igår när tjejerna från hantverksprogrammet fick fria händer (Camilla från frisörinriktningen klippte och lockade, Valentina från stylistinriktningen sminkade, Jessica från nagelinriktningen gjorde fina naglar, men har tyvärr ingen bild på det). Såhär fin borde man få vara jämt! 🙂
Jag har legat förkyld hela veckan. Alltså heeeeeela veckan. Bara snor, ingen träning, konstig mathållning och massor av hosta. Jag tänker använda helgen till att vila upp mig, nu när förkylningen så sakteliga börjar gå över. Sedan hoppas jag gå tillbaka till mina rutiner och vanor igen.
Har en helt off dag idag. Mår lite halvdåligt, är övertrött och lätt illamående.
Tar en alvedon och hoppas på det bästa!
Kanelpinglan 